Johan the Brook

Idag har jag åkt skidor. Inte var som helst, utan i Klippiga Bergen. Inte heller där vi var förra gången, utan nu i Sunshine Village, nära Banff. Och hörni, ni har inte åkt skidor på riktigt om ni inte åkt i bergen jag åkte nerför idag. Herregud. Kändes som om man var närmare himlen – på riktigt. Vi drog iväg hyfsat tidigt och landade runt 9.30. Jag hade hyrda skidor med mig (”hyrda” är att ta i – mina släktingar känner ägaren, så jag fick hyra dem gratis). Här börjar man med att ta gondolen upp på det riktiga berget, eftersom basen och parkeringsplatserna är nere i dalen. Det gick uppåt, och bergväggarna tornade upp sig. När man till sist kom upp och såg vidderna trodde jag att mina ögon jävlades med mig. Obeskrivligt vackert. Vädret var hyfsat klart, och perfekt temperatur (runt -5 grader).

Skidorten var uppdelad i tre system, vilket det var ganska enkelt att åka emellan. Men dessa var inte byggda på längden, som i Sverige. Våra fjäll hemma är ju oftast avlånga, så vi bygger på längden. Här är det berg överallt, och det var backar 360 grader runt om mig. Jag drog några åk i huvudbackarna som låg på toppen av berget. Ruggig skön snö. Snuskig fart kom man upp i också. Det var ganska blåsigt på förmiddagen, och jag frös något, så därför sökte jag mig till det andra systemet som hade fler backar i skogarna. Det var låååånga backar ner – en av dem tog säkert 10 min att slutföra. Det var även ganska lite folk ute just då, så jag kunde ta ut svängarna pinsamt mycket, och brutalt skära igenom snön.

Just då kom känslan. Den guldfärgade solen tittade fram långt borta i molntäcket, och bergen i horisonten lyste i samma färg. En liten strimma hittade fram till just min nerfart, där jag var ensam. Jag såg bergens toppar och tinnar överallt omkring mig. Jag såg dalen nedanför mig. Just då kände jag att de 70 dollar jag betalat för dagskortet i liften var småpotatis. Just då ville jag inte vara någon annanstans på jorden än just där. Resten av åkningen gick helt perfekt. Jag stannade även på en plats och bara tittade på bergen. Det är svårt att beskriva i ord, och jag tror inte heller en bild skulle göra allt rättvisa, men det var det mest majestätiska jag sett i hela mitt liv. Ni som läst och sett ”Sagan Om Ringen” har en aning om vad jag talar om. Detta är det enda som slagit segling på öppet hav i solsken från min lista över mäktiga saker. Just då ville jag lämna civilisationen och bara bo där någonstans i bergen. På en topp med morgon- och kvällssol. I en stuga med eld, säng, en gitarr och trådlöst bredband. Jävlar, jävlar. Då skulle jag dö lycklig.

Bildspel med foton finns här.