Johan the Brook

Det hände en intressant grej på jobbet för några dagar sedan. En kund frågade om min dialekt (händer dagligen numera) och efter några gissningar (Schweiz, Danmark, Holland …) sa jag ”Sverige”. Hon sken upp direkt och sade att hon hade varit i Sverige. ”Tufft”, tänkte jag. Men det var ingen vanlig semestertripp hon varit på: hon hade jobbat som modell, och varit med i svenska Moore och festat med Bingo Rimér. ”Wow”.

Rochelle Loewen heter hon, och ger ca 97,000 resultat på Google. Ganska känd, med andra ord. Man förstår även att hon är modell när man kollar in Googles bildsök (*visselljud). Vi snackade ett bra tag om allt möjligt (svenskt mode, fotografi mm.) och hon gav mig ett par modellbilder av henne i slutet av konversationen.

Det är i ögonblick som dessa som jag älskar denna typen av jobb. Intressanta personer kommer in och man kan starta en casual konversation på några sekunder. Det skadar heller inte att jag är utlänning, och att nästan alla frågar om min dialekt (tjejer verkar gillar den av någon anledning). Att kunna hälsa stamkunder vid förnamn och göra ”deras” drink så fort man ser dem närma sig är en härlig känsla. Jag ber till gudarna att Ms. Loewen blir stammis hos oss.