Johan the Brook

Har varit två händelserika dagar och en inte så intressant. I förrgår åkte vi ner till Lihue för en helikoptertur runt hela ön Kauai. Det var skithäftigt. Ska man se en ö, bör man göra det uppifrån. Satan i gatan vilka vyer. Vi steg upp från Lihue och rörde oss väst över Waimea Canyon (som vi besökt) och ut mot västkusten. Det var dalar, berg, vattenfall, slänter och klippor blandade med den konstanta närvaron av havet. Den riktiga ”whoa”-känslan kom när vi kom ut på västkusten – Na Pali-kusten. Det var som taget ur en film eller datorspel. Vågor som slungades in och bröts mot mörka klippor, som i sin tur mynnade uppåt i grön djungel som toppades av spetsiga berg. Dalar, likt fjordar, var som veck in i bergen, och fortsatte i en till synes ändlös rad. Vita stränder bröt mönstret av grönska, och revens turkosblåa färg mynnade snabbt ur i djupt, blått hav.

Vi fortsatte över nordkusten och såg trakterna där vi bor. Grymt coolt att se reven och allt uppifrån. Fortsatte inåt land, åkte in i djupa dalar, och återvände senare till Lihue. Hela trippen var skithäftig. Tog såklart foton (se längst ner) och fick med mig en film av hela resan på dvd. Vi ville dock göra mer av dagen, och satte oss i bilen och åkte till ett dubbelvattenfall vi sett från luften. Det var hyfsat djupt inåt land, och var ganska isolerad av djungeln. När vi kom fram ville vi gärna ta oss ner till själv vattenfallet, för det låg nere i en mindre sänka. Det var lättare sagt än gjort att ta sig ner. Brant, stenigt och massor med lömska rötter på den så kallade stigen. Men det var lätt värt det. Sååå coolt att komma ut ur djungeln och se vattenfallen torna upp sig. Jag drog av mig kläderna (dvs. t-shirten) och hoppade i den lilla dammen som bildats bredvid fallen. Strömmen var hyfsad stark, så det gick inte att simma direkt mot fallen, så jag tog en cirkel runt dem. Tog mig upp på den snorhala klipphyllorna och stod några minuter direkt under vattenfallen. Riktigt grym känsla – ni borde testa. Fantastiskt vad krafter det finns i naturen, right? Hoppade ut genom fallen och simmade tillbaka, och knallade sedan upp för stigen igen. Grym dag.

Nästa dag, onsdag, hade jag bestämt mig för att kolla in vandringsleden längs med Na Pali-kusten. Inte alltför lång led (1,3 mil totalt) som gick till ännu ett vattenfall och tillbaka. Fick med mig Murray också. Vi drog ut tidigt och knallade på. Eftersom leden gick precis vid kusten var det ganska … besvärlig terräng. Jag gnäller absolut inte, men det var bara hårdare än vad jag förväntat mig. Man fick hålla fötterna i styr för att inte störta de X antal tiotals metrarna ner i havet. Det gick uppför och nedför, höger och vänster – allt pga. ”fjordarna” som finns längs med hela kusten. Men ack så vackert det var. Vilka vyer över kusten och havet! My god. Vi kom till sist till en schysst stenstrand där floden från vattenfallet mynnade ut. Jag började prata med en amerikanska och råkade säga att jag var svensk, och så var den halvtimmen tappad i en konversation om släktforskning och emigrering.

Vi drog till sist vidare – in i djungeln denna gång. Det var nu den hårdaste delen av leden började. Det var inte för nybörjare, nope. Över floder, stock och sten. Det var gyttja. Det var brant. Det var varmt. Men allt detta gjorde det så mycket roligare. Vi hade nästan ingen packning alls, sånär som på frukt och vatten, så vi behövde i stort sett bara hålla reda på armar och ben. Jag gillade det; att känna att man pressar kroppen lite i praktiska situationer – inte bara hålla på att fjanta omkring i löparleder eller skidspår. Efter ett (till synes) långt tag kom vi till vattenfallet, och det var stort. Högt där uppe såg vi en flod forsa ner för bergsväggen och ner i den lilla damm som naturligt bildats. Vattnet hade jobbat i många år, för allt var som urkarvat ur berget. Efter en paus med vätskepåfyllning och annat påbörjade vi färden hemåt. Allt jag kan säga om den var att det var myyycket hårdare än resan till fallet. Det var ännu varmare, och benen värkte på bra den sista delen av leden. Den verkade aldrig ta slut! Väl hemma var det öl, mat, vila, snorkling som gällde (i den ordningen).

Snorklingen var awesome. Drev in på ett område jag aldrig sett förut, vilket inte resulterade i nya upptäckter bland djurlivet, men ack så vackert det var. Fiskar, sköldpaddor och korall. Det jag kommer sakna allra mest när jag är hemma är nog snorklingen och havet. Att bara kunna stick ut och slänga sig i Stilla Havet är något ruggigt speciellt. Fan vad jag älskar hav. Jag var ute en gång till efter den första turen, och drog sedan upp då det var ganska kallt och jag kände att benen började strejka efter vandringen. Jag skulle dock ha stannat kvar. De andra rapporterade glatt att de sett en haj, precis vid vårt rev. En ”White Tip Reef shark” var det, och hade bara dykt upp ur tomma intet. Jag visste att det finns haj i områdena runt nordkusten, men inte att de kunde komma in så nära stranden. Helcoolt. Man hade nog skitit knäck innan man identifierat hajen (den arten är inte aggressiv, och håller sig på avstånd från människor). Jag grämde mig över att jag missat den, men det är bara att gå ut igen och hoppas.

Idag har det mest regnat, så det har inte blivit mycket av alls. Några promenader ut på revet med en iPod hann jag med mellan skurarna, men annars har jag mest läst, och arbetat vid datorn. Håller på att lära mig programmeringsspråket Python och webbramverket Django (byggt med Python). Det är grymt häftigt uppbyggt, och jag tror man sparar tonvis med tid när man väl kan det. Det går sakta med säkert, trots allt. Synd bara att min webbhotellsleverantör Binero inte stödjer Python … Får tjata och vänta.

Det är trist att gråa dagar som denna kommer under vår sista tid på ön – vi åker hem på måndag morgon. Jag ber till vädergudarna att det i alla fall kan få vara fint under fredag och lördag. Hawaii har sina baksidor, men jag fullkomligt älskar området vi bor i. Nära till bergen, nära till havet. Lägger till dessa minnen i mina framtida pensionsplaner.

Nya bilder från båda dagarna finns i Facebook-albumet och på Flickr. Det är ett måste att kolla dem.