Nu är jag hemma. Måste säga att skärgården är win – alla gånger. Till och med så här på för-hösten. Det går inte att beskriva hur skönt det är segla med en kall vind i ansiktet, i den friska luften med solen som tittar fram då och då bakom de barska molnen. Det var så kargt, men ändå levande. Den kalla stämningen passar sig i skärgården då allt får ett annorlunda sken på något sätt. Seriösare, ungefär. Mer allvarligare och mindre ploj; nu är sommaren slut. Också annorlunda då allt folk var som bortblåst. Det var tyst och det tyckte till och med jag… Visst var det kallt i huset men det är smällar man får ta. Det blåste på som satan på havet, speciellt idag då det rapporterades om 15-20 m/s på kvällen :S Vi var inne innan dess. På lördagen seglade vi till Sandhamn och kollade in lite. Var inte dit i somras. Dykarbaren var stängd (såklart).. Några bilder har jag tyvärr inte tagit. (1): Glömde kameran, (2): Bilderna skulle inte gjort miljön rättvisa ändå.
Sammanfattar det som en välbehövlig paus. Man ska inte behöva ta sådana pauser vid 18 års ålder, men vafan.. har en inlämning kvar till nästa vecka, sen två prov till igen. Gah, när tar det sluut?! Får väl sätta upp på ”se-fram-emot”-listan att både Simpsons och Family Guy rullar igång igen imorrn. Jobbigt att börja kolla på ännu fler serier. Bussresorna tar kortare tid i alla fall ..
Jag har upptäckt att ”se-fram-emot”-listor är bra att ha. Att ha nåt att se fram emot är viktigt – hela tiden. Det kan vara något samma dag, samma vecka eller i slutet av året. Att ha något som håller en uppe lyfter oerhört mycket.
Nu duscha, läsa, sova.