I lördags var min sista dag på Starbucks. Vemodigt, men nödvändigt. Det var ruggigt roligt att arbeta där, och jag lärde mig enormt mycket. Skitglad och tacksam över att jag hamnade där. Erfarenheterna jag samlade är värda sin vikt i guld – det är t.ex. inte många i Sverige som arbetat på Starbucks. Men nu är det över. Det känns ganska befriande, för att vara ärlig. Jag kanske säger det 30 år för tidigt, men ”jag har inte tid att jobba”. True story. Jag ska ägna juni åt att slutföra projekt jag antagit mig, sen börjar resandet hit och dit, och besök av familjen.
Tog farväl av kamraterna på jobbet, och fick lite adressuppgifter. Kommer sakna personerna mest av allt. Det går inte att jämföra de kanadensiska och svenska mentaliteterna. Maken till ett mer öppet och glatt folk får man leta efter (eller bara åka ner till USA). I vilket fall snackar man med dem som om de vore vänner sedan födseln. Trevliga, artiga och glada. Kommer självklart titta in lite då och då under sommaren, och innan jag far hemåt i höst. Vädret var såklart passande: grått, kallt, snöblandat regn och snålblåst.
