I lördags var min sista dag på Starbucks. Vemodigt, men nödvändigt. Det var ruggigt roligt att arbeta där, och jag lärde mig enormt mycket. Skitglad och tacksam över att jag hamnade där. Erfarenheterna jag samlade är värda sin vikt i guld – det är t.ex. inte många i Sverige som arbetat på Starbucks. Men nu är det över. Det känns ganska befriande, för att vara ärlig. Jag kanske säger det 30 år för tidigt, men ”jag har inte tid att jobba”. True story. Jag ska ägna juni åt att slutföra projekt jag antagit mig, sen börjar resandet hit och dit, och besök av familjen.
Tog farväl av kamraterna på jobbet, och fick lite adressuppgifter. Kommer sakna personerna mest av allt. Det går inte att jämföra de kanadensiska och svenska mentaliteterna. Maken till ett mer öppet och glatt folk får man leta efter (eller bara åka ner till USA). I vilket fall snackar man med dem som om de vore vänner sedan födseln. Trevliga, artiga och glada. Kommer självklart titta in lite då och då under sommaren, och innan jag far hemåt i höst. Vädret var såklart passande: grått, kallt, snöblandat regn och snålblåst.
Cappuccino. The real thing. Drinken för finsmakare. Min favorit. Espresso och skummad mjölk. Nu snackar vi skummad mjölk, och inte bara något uppvärmt skit. Detta är även den absolut svåraste drinken att göra, då man vill ha perfekt balans av mängd skum och mjölk. Det är denna drink jag lägger ner mest omsorg på att göra, då kunderna som beställer den oftast är ganska petnoga. Man måste också vara vaksam när man skummar mjölken. Man vill inte ha stora såpbubblor i mjölken, utan ”microfoam” – glänsande, len mjölk med bubblor man inte kan se med blotta ögat. Jag kan nu stolt säga att jag producerar microfoam ganska bra. Jag skulle inte rekommendera att beställa cappuccinos i storlekar över grande (16 oz). Det är absolut maximum, och då brukar jag lägga till en espressoshot. Hemligheten på Starbucks meny är short cappuccino (8 oz). Storleken ”short” finns officiellt inte på menyn – säger man en ”small <something>” får man storleken tall (12 oz). Cappuccinos ska drickas i små kvantiteter, och därför är short optimalt.
Caramel Macchiato. Mindre vaniljsirap än i en Vanilla Latte. Det är vaniljsirap, skummad mjölk, skumlager på toppen, espresso hälld ovanpå och till sist karamellsås. Jag brukar köra på half sweet (halva mängden vaniljsirap) och då är den faktiskt helt okay.
Hot Chocolate och White Hot Chocolate. Varm choklad. Samma sak som Caffè Mocha och White Mocha, dock utan espresso, och lite vaniljsirap adderad i Hot Chocolaten. Vispgrädde är nästan standard på dessa. Som vanligt anser jag dessa vara alldeles för söta i standardutförandet. Kaloribomber så det smäller om det.
Frappuccino. Starbucks ökända slush/milkshake-liknande drink som kom under 90-talet. Jag hatar denna ganska hårt. Man utgår från antingen en Frappuccino Coffe Mix (finns även som light) eller en Frappuccino Creme Mix (koffeinfri). Tillsätter smakämnen (mochasås, jordgubbskoncentrat, chai, andra smaksatta sirapstyper), lägger på is och blandar allt i en mixer. Lite vispgrädde på det så är det en Frappuccino. De tar längre tid att göra än de traditionella kaffedrinkarna, och får man några orders så har man att göra ett tag. Det främsta hatobjektet är när småflickor (även killar såklart) kommer i stora klungor och beställer sina ”tall strawberries and creme”. Frap-girls (jämf. med ”frat-boy”). Usch. Basdrinken, Coffee Frappuccino är ganska okej om man dricker den hyfsat på en gång (annars börjar den separera inuti muggen). Annars tycker jag bara det är is och smakämnen. Dock så ska ett nytt recept för Frappuccinos lanseras i maj. Det är mindre ”hälla i mix, sirap och is” och mer blandning av specifika ingredienser. Kunden kommer kunna välja mjölktyp (3% är standard), sirap (sockerfri finns), kaffebas (decaf finns), vanlig eller light Frappuccino-sirap etc. Kommer ta längre tid för oss att göra, men jag tycker resultatet nästan är värt det. Den isiga brainfreeze-känslan är helt borta – den känns mer mjölkig och milkshake-artad. En mer välgjord drink helt enkelt. Kanske, kanske kommer göra skäl för pengarna drinken kostar.
Vivanno Smoothies. Jag föredrar dessa alla dagar veckan framför en Frappuccino. Våra smoothies are the real thing. Ingen fuskmix blandad med is här inte. Smakerna är Orange Mango Banana, Banana Chocolate och Strawberry Banana. Mangon är bäst. För den blandar vi mangojuice med ytterst lite mjölk, en banan, en liten skopa is, lite proteinpulver, och något mer jag glömt just nu. Man häver i allt i en mixer och dubbelblandar. Av det får man en inte alltför trögflytande smoothie, som piskar Frappuccinon – både i pris och smak.
Jag arbetade min första dag i fredags. 9-14, 5 timmar. No biggie. Jättekul att träffa människorna där igen. Skämt återupplivades, och jag berättade om när jag slogs med hajar (true story) för att hämta upp en snäcka jag gav dem. Det var en ganska lugn dag. Inga stora förändringar i kafét. Ny drink (Dark Cherry Mocha, skitäcklig), ny metod att brygga decaf-kaffe – that’s it. Hörde också att två av kamraterna kanske ska sluta, och dra vidare mot grönare fält. Det är trist. Inte för dem, förstås, men för oss. Särskilt då dessa två är mycket sympatiska tjejer som gör varje dag ljusare. But we all move on, och inget verkade vara hugget i sten än.
Idag har jag lirat baseboll med barnen (brännbolls-skillsen sitter fortfarande i). Jag försökte även angripa 
