Inlägg i 'Hawaii'

« Äldre inlägg

Underwater photos

Jag framkallade fotografier från undervattenskameran jag använde under vistelsen på Hawaii. En simpel engångskamera, men det är kul att ha bilderna nevertheless.

Fotona hittar ni som vanligt på Flickr eller på Facebook.

Taggad #, #, #, #, #, #

Postad i Foton, Hawaii

Tsunamin på Hawaii

Jag hade bara halvhjärtat tagit in nyheterna om ett jordskalv i Chile. Kopplade inte då att det skulle innebära vågor mot de flesta öarna i Stilla Havet. Väcktes runt sex på lördagmorgonen av sirener. Vi drog på tv:n där det informerades om en annalkande tsunami som skulle träffa Hawaii vid 11.00-11.30 på förmiddagen. ”Jaha”, tänkte jag, och plockade ut det viktigaste från rummet (FYI; laptopväskan med min Macbook, iPhone och pass). Efter en tid gick det dock upp för mig att detta var ganska allvarligt, så jag öste ner allt jag hade i rummet i den stora resväskan. Inte bara på grund av att en jättevåg kanske skulle skölja bort huset, utan även inför risken för plundring av stället medan vi var borta.

Vi dirigerades till ett närliggande samhälle, Princeville, som ligger högt beläget. Det var snorhett i luften – ingen vid, inga moln. Underbar dag att snorkla och hänga på stranden, men nej – vi skulle sitta och vänta på lite vågor. Perfekt. Tillsammans med alla andra människor slog vi oss ner på en gräsplätt med bra vy ut över havet. Och vi väntade. Och väntade. Det blev varmare och varmare. Tack vare de moderna undren ”internet” och ”iPhone” kunde jag i realtid hålla koll på utvecklingen av tsunamin, mest via Twitter. Hashtaggarna #Hawaii och #Tsunami kollades med jämna mellanrum av mig, och jag vidhåller att det var det överlägset smidigaste sättet att hålla sig uppdaterad. Länge leve Twitter. Jag visste t.ex. på samma gång som räddningspersonalen att vågorna som träffade Hilo bara var en halvmeter höga. Vi fortsatte dock att vänta, för det ryktades om att det var ett tio timmars fönster, och att det skulle komma fler vågor.

Vid 14.00 tröttnade vi och sket i allt, och åkte hemåt. Vägarna var öppna igen, och det var inga problem med bilköer och dylikt (förvånade mig). Väl hemma siktade jag på att snorkla lite vid revet, men det skulle inte bli något av det. Havet var så upprört, strömt och konstigt, att det inte gick att simma överhuvudtaget. Strömmarna gick höger och vänster, fram och tillbaka. Och den var stark! Jesus, det var som forsar på stranden. Och vattnet drogs tillbaka, som vid lågvatten, bara på några minuter. Slurp, sa det. Revet och sandbottnen var blottat – helgalet. Efter ett litet tag kom vattnet tillbaka, och nivån höjdes flera decimeter och man såg inte revet igen. Något var på gång där ute. Har aldrig sett något liknande förut.

Jag är så bitter över att dessa tsunamivågor sabbade hela dagen för oss. Perfekt väder och allt. Verkligen jättetrist, även då vi åker hem i morgon. De styrande hanterade evakueringen bra. Det var dock lite taskigt med information framåt slutet av väntandet, huruvida det var säkert att ta sig hem eller inte. Väl hemma firade vi in på natten att vi ”överlevt tsunamin”.

Taggad #, #, #, #, #, #

Postad i Exciting vardag of Johan, Hawaii

Above/Within

Har varit två händelserika dagar och en inte så intressant. I förrgår åkte vi ner till Lihue för en helikoptertur runt hela ön Kauai. Det var skithäftigt. Ska man se en ö, bör man göra det uppifrån. Satan i gatan vilka vyer. Vi steg upp från Lihue och rörde oss väst över Waimea Canyon (som vi besökt) och ut mot västkusten. Det var dalar, berg, vattenfall, slänter och klippor blandade med den konstanta närvaron av havet. Den riktiga ”whoa”-känslan kom när vi kom ut på västkusten – Na Pali-kusten. Det var som taget ur en film eller datorspel. Vågor som slungades in och bröts mot mörka klippor, som i sin tur mynnade uppåt i grön djungel som toppades av spetsiga berg. Dalar, likt fjordar, var som veck in i bergen, och fortsatte i en till synes ändlös rad. Vita stränder bröt mönstret av grönska, och revens turkosblåa färg mynnade snabbt ur i djupt, blått hav.

Vi fortsatte över nordkusten och såg trakterna där vi bor. Grymt coolt att se reven och allt uppifrån. Fortsatte inåt land, åkte in i djupa dalar, och återvände senare till Lihue. Hela trippen var skithäftig. Tog såklart foton (se längst ner) och fick med mig en film av hela resan på dvd. Vi ville dock göra mer av dagen, och satte oss i bilen och åkte till ett dubbelvattenfall vi sett från luften. Det var hyfsat djupt inåt land, och var ganska isolerad av djungeln. När vi kom fram ville vi gärna ta oss ner till själv vattenfallet, för det låg nere i en mindre sänka. Det var lättare sagt än gjort att ta sig ner. Brant, stenigt och massor med lömska rötter på den så kallade stigen. Men det var lätt värt det. Sååå coolt att komma ut ur djungeln och se vattenfallen torna upp sig. Jag drog av mig kläderna (dvs. t-shirten) och hoppade i den lilla dammen som bildats bredvid fallen. Strömmen var hyfsad stark, så det gick inte att simma direkt mot fallen, så jag tog en cirkel runt dem. Tog mig upp på den snorhala klipphyllorna och stod några minuter direkt under vattenfallen. Riktigt grym känsla – ni borde testa. Fantastiskt vad krafter det finns i naturen, right? Hoppade ut genom fallen och simmade tillbaka, och knallade sedan upp för stigen igen. Grym dag.

Nästa dag, onsdag, hade jag bestämt mig för att kolla in vandringsleden längs med Na Pali-kusten. Inte alltför lång led (1,3 mil totalt) som gick till ännu ett vattenfall och tillbaka. Fick med mig Murray också. Vi drog ut tidigt och knallade på. Eftersom leden gick precis vid kusten var det ganska … besvärlig terräng. Jag gnäller absolut inte, men det var bara hårdare än vad jag förväntat mig. Man fick hålla fötterna i styr för att inte störta de X antal tiotals metrarna ner i havet. Det gick uppför och nedför, höger och vänster – allt pga. ”fjordarna” som finns längs med hela kusten. Men ack så vackert det var. Vilka vyer över kusten och havet! My god. Vi kom till sist till en schysst stenstrand där floden från vattenfallet mynnade ut. Jag började prata med en amerikanska och råkade säga att jag var svensk, och så var den halvtimmen tappad i en konversation om släktforskning och emigrering.

Vi drog till sist vidare – in i djungeln denna gång. Det var nu den hårdaste delen av leden började. Det var inte för nybörjare, nope. Över floder, stock och sten. Det var gyttja. Det var brant. Det var varmt. Men allt detta gjorde det så mycket roligare. Vi hade nästan ingen packning alls, sånär som på frukt och vatten, så vi behövde i stort sett bara hålla reda på armar och ben. Jag gillade det; att känna att man pressar kroppen lite i praktiska situationer – inte bara hålla på att fjanta omkring i löparleder eller skidspår. Efter ett (till synes) långt tag kom vi till vattenfallet, och det var stort. Högt där uppe såg vi en flod forsa ner för bergsväggen och ner i den lilla damm som naturligt bildats. Vattnet hade jobbat i många år, för allt var som urkarvat ur berget. Efter en paus med vätskepåfyllning och annat påbörjade vi färden hemåt. Allt jag kan säga om den var att det var myyycket hårdare än resan till fallet. Det var ännu varmare, och benen värkte på bra den sista delen av leden. Den verkade aldrig ta slut! Väl hemma var det öl, mat, vila, snorkling som gällde (i den ordningen).

Snorklingen var awesome. Drev in på ett område jag aldrig sett förut, vilket inte resulterade i nya upptäckter bland djurlivet, men ack så vackert det var. Fiskar, sköldpaddor och korall. Det jag kommer sakna allra mest när jag är hemma är nog snorklingen och havet. Att bara kunna stick ut och slänga sig i Stilla Havet är något ruggigt speciellt. Fan vad jag älskar hav. Jag var ute en gång till efter den första turen, och drog sedan upp då det var ganska kallt och jag kände att benen började strejka efter vandringen. Jag skulle dock ha stannat kvar. De andra rapporterade glatt att de sett en haj, precis vid vårt rev. En ”White Tip Reef shark” var det, och hade bara dykt upp ur tomma intet. Jag visste att det finns haj i områdena runt nordkusten, men inte att de kunde komma in så nära stranden. Helcoolt. Man hade nog skitit knäck innan man identifierat hajen (den arten är inte aggressiv, och håller sig på avstånd från människor). Jag grämde mig över att jag missat den, men det är bara att gå ut igen och hoppas.

Idag har det mest regnat, så det har inte blivit mycket av alls. Några promenader ut på revet med en iPod hann jag med mellan skurarna, men annars har jag mest läst, och arbetat vid datorn. Håller på att lära mig programmeringsspråket Python och webbramverket Django (byggt med Python). Det är grymt häftigt uppbyggt, och jag tror man sparar tonvis med tid när man väl kan det. Det går sakta med säkert, trots allt. Synd bara att min webbhotellsleverantör Binero inte stödjer Python … Får tjata och vänta.

Det är trist att gråa dagar som denna kommer under vår sista tid på ön – vi åker hem på måndag morgon. Jag ber till vädergudarna att det i alla fall kan få vara fint under fredag och lördag. Hawaii har sina baksidor, men jag fullkomligt älskar området vi bor i. Nära till bergen, nära till havet. Lägger till dessa minnen i mina framtida pensionsplaner.

Nya bilder från båda dagarna finns i Facebook-albumet och på Flickr. Det är ett måste att kolla dem.

Taggad #, #, #, #, #, #

Postad i Hawaii

Underneath

Har snorklat mycket både igår och idag – lite längre ut än vanligt. Under turen igår såg vi några sköldpaddor (stora baddare) och en ål. Ja! En ål. Stor snubbe. När vi kom nära öppnade han käftarna med x antal tänder, och stirrade på oss med sina hemska, onda ögon. Såg ut som en galen, muterad orm som fastnat i en mangel. Fy satan, vilket djur. Stora sjöstjärnor såg vi också. Faktum är att vi utforskade ett helt nytt område jag inte sett förut – det var skithäftigt där under ytan. En andra värld, på något sätt. Jag kollade konstant över axeln, för en av snubbarna jag snorklade med hade sett en haj lite längre bort, dagen innan. Precis under dem när de snorklade vid ytan, men den drog bort direkt. Apropå haj, så köpte jag ett halsband i förrgår, med en hajtand på. Sååå turistaktigt det kan bli (jag tänkte: ”vad har jag nyss gjort?” när jag kom ut ur butiken), men det var lite kul, trots allt. Ska nog göra det till en grej; att skaffa ett halsband från varje land jag besöker.

I morgon ska vi göra en helikoptertur runt ön. Jag är inte så jättefascinerad av sådant, men det ska bli kul. Bilder i överflöd ska det bli.

Taggad #, #, #, #

Postad i Hawaii

Sky/Ground

Vi var till Waimea Canyon igår och det var awesome. Det ligger på andra sidan ön, och det tog ungefär 2 timmar att ta sig dit. Vägen var hemsk på vissa ställen – krokig och smal. Den gick längs med dalgången, canjonen (?), och det var flera stopp här och där. Tog asmånga bilder, både med min kompaktkamera men även med Annes systemkamera (Canon D5). Ska försöka fläka upp dem på Facebook och Flickr under kvällen.

I vilket fall var dalgångarna helt aaaamaaazing. Waimea Canyon är världens största canyon efter Grand Canyon i Arizona. Allt verkade så nära – men ändå visste man att allt var så stort och långt borta. Helt overkligt. Jag har aldrig sett något liknande. Svenska fjäll/berg – släng er i väggen. Bifogar ett smakprov nedan (klicka för större).

Som sagt: jag ska ta mig i kragen och ladda upp merparten på Facebook och Flickr inom kort. Det är så många, och så stora, foton! My god.

Update: finns på Flickr och på Facebook.

Idag har varit en slödag. Chillmorgon med chillande på stranden på eftermiddagen. Snorkling, solande etc. Åt god middag, alkohol, och eldade på stranden framåt kvällningen. Imorgon blir nog lite av samma sak som idag.

Taggad #, #, #

Postad i Hawaii

Gray/Grey

Idag var det planer på att åka till en canyon (svensk översättning?) som ligger ungefär i mitten av ön. Ska tydligen vara den andra största efter Grand Canyon inne på kontinenten. Coolt som satan. Det blev dock uppskjutet, och istället blev det surfning. Vågorna var lite bångstyriga. Antingen inga alls eller skitstora. Jag blev bokstavligt talat manglad av de jävlarna, men envis var jag. Hyrbrädan var så ruggigt stor och otymplig, så det var svårt att handskas med den. Under eftermiddagen byggdes en storm upp, och jag kände att jag inte var man nog att guppa ute i ovädret, så jag lämnade in brädan efter det långa bärandet utefter stranden.

Vid uthyrningsshoppen började jag snacka med en snubbe som också surfat under dagen. En amerikanare från Florida, vars släkt härstammade från Irland. Han var kort sagt konstig. Vi diskuterade Gud, Sverige, vågor, och marijuana. Han tyckte att ”the weed is great on Kauai”, därav hans personlighet. Jäkla irländare … Väl hemma åt jag ett en härlig middag (hade inte käkat lunch under dagen) och kollade på ”Lost” medan jag testade en ny drink (Bacardi-rom, Barbados-rom, mynta, socker, lime-juice och Ginger Ale).

Får se om det blir utflykt till the Canyon imorgon. Annars snorkling med undervattenskameran jag skaffade. Ska bli grymt coolt att framkalla bilderna jag tog på sköldpaddorna igår.

Taggad #, #, #, #

Postad i Hawaii

Helios

Solen har inte varit nådig senaste dagarna. Max burn. Solkrämen börjar ta slut nu, efter två veckor. Det känns som man börjar komma in i semester/ta-det-lugnt-stadiumet nu. Man börjar glömma hur livet var ”innan”.

Inget extraordinärt har hänt. Sett en till (sovande) sköldpadda. Han låg och vilade i en skreva i revet. Ganska coolt. Sett fler sälar som chillar på stranden också – senast idag, faktiskt. Denna var en riktigt stor jävel till säl. En haj skulle käka sig mätt för ett tag om han satte i sig den där sälen. Herre jäklar. Han låg där, nästan halvdöd, nonstop i flera timmar. Rörde sig ytterst lite. Skön kille. Tog bilder på honom och senare solnedgången, som var underbart vacker även idag. Vi gick ut på revet, där vattnet bara är ankeldjupt, och tog bilder. Vattnet var också ruggigt varmt – säkert för att det är så grunt. Det är så häftigt att kunna gå ut så långt i havet utan att kämpa sig igenom buskar, sjögräs eller vass. Det är endast ren klippa vi snackar om här. Lägger som vanligt upp fotona på Flickr och Facebook.

En annan rolig grej hände också (för tredje gången, för att vara petnoga). När vi knallade omkring på stranden kom en snubbe dansande förbi. Ja – dansade. Kanske äldre medelåldern, barfota, shorts och en psykedelisk t-shirt. Det är svårt att beskriva, men han var inne i en vild dans, och brydde sig inte ett skvatt om någon annan omkring. Så ruskigt häftigt att se – bara dansar fram över stranden i solnedgången till osynlig musik. Vi spekulerar huruvida han var hög eller om han har något mentalt fel, men det är så skönt att titta på honom. Jag hade ukulelen med mig ut, och han drog upp en näve och hejade när han såg den.

När jag blir gammal och pensionär ska jag dansa mig fram på minst en strand på varje världsdel, och alla ska tro att jag är hög eller dum i huvudet.

Taggad #, #, #

Postad i Hawaii

More photos

Albumet är uppdaterat. Kika in:

Taggad #, #

Postad i Foton, Hawaii

Turtles and Walk

Gårdagen tillbringades på stranden. Var riktigt stekhett, men vattnet svalkade något. Växlade mellan solande, läsning och lyssnande av musik på min iPod nano som jag tog med mig. Har återupptäckt en hel drös skön musik – helnice. Jag snorklade såklart många gånger, och det är helt a-maazing. Revet ligger precis vid strandkanten, och fortsätter en bit ut. Räcker det om jag nämner ”Den Lilla Sjöjungfrun” och ”Hitta Nemo”? Hoppas bilden av undervattenslandskapet blir lite klarare. Det är bokstavligt talat fisk överallt – i alla färger och former. Massor med snäckor och sjöborrar (som man håller avstånd ifrån) finns det också. Och grottor och skrevor i massor. Man vill bara bli en fisk och utforska allt. Massvis med små utrymmen som ser skithäftiga ut. Simmar man in i själva revet hittar man små öppna ytor med sandbotten, och i min fantasi verkar det som små torg i revstaden (haha!). Det blir inte sämre av att vattnet är helt klart och bottnen och revet är helt fritt från sjögräs och alger. Det är så svårt att förklara i ord – man måste uppleva det. Kort sagt är detta en av de underbaraste upplevelserna hittills i mitt liv – och jag har tre veckor kvar av paradiset.

Men dagens höjdpunkt kom på eftermiddagen, då jag bestämde mig för att ta ännu en snorkeltur. Simmade längre ut på revet än förut, och kom till något liknande en dalgång mellan två revmassor. Ganska djupt, och massor med plats. Jag simmade runt, minded my own business, tills jag såg något i ögonvrån. Något stort. I en kort sekund var jag livrädd. Jag menar, något stort ute på djupare vatten: kunde vara vad som helst. En fucking tigerhaj kanske, som det finns längre ut på havet (utanför alla rev). Men sen såg jag vad det var. Det var en havssköldpadda! Dessa mytomspunna varelser som jag hört talas om sedan jag anlände till Hawaii verkade vara något likt enhörningar: folk snackar om dem, men få har sett dem. Jag trodde seriöst inte att jag skulle få se någon – allra minst få vara i vattnet med en av dem. I vilket fall kom herr sköldpadda simmandes. Hyfsat stor, med enorma simfenor. Jag höll mig på avstånd först, men han verkade inte speciellt rädd. Vid ett tillfälle var han bara nån meter ifrån mig. Vi hängde tillsammans i dalgången ett tag och chillade. Han gjorde inte så mycket: bara simmade runt och kollade in stenarna. Sen anlände dagens andra överraskning: en andra sköldpadda! ”Christ, två på samma dag?”, tänkte jag. Denna var något mindre, så jag misstänker det var fru sköldpadda. De verkade också känna varandra ganska bra, så jag gissar att de har någon historia (är säkert nåt casual – de var inte direkt nykära). Jag simmade runt och iakttog dem ett tag, och dessa havssköldpaddor är verkligen majestätiska och mycket fascinerande. Rör sig med grace, och gör inga onödiga rörelser (de kunde dock vända 180° på ett nafs). Efter ett längre tag började jag dra mig inåt igen, nynnandes ”Under The Sea” från ”Lilla Sjöjungfrun”. Oerhörd häftig upplevelser. Jag ska försöka hitta samma ställe igen i morgon.

Idag har jag varit in till staden och köpt mig ett par flip-flops och en schysst hatt. Flip-flopsen var något jag planerade att skaffa, och hatten var ett impulsköp. Promenerade de dryga 10 kilometrarna hem, och lider nu av benont och skoskav, men det var det värt. Det som inte dödar härdar (gammalt djungelordspråk). Imorgon: bada, sola, snorkla, äta, läsa, designa. Jag bör egentligen strukturera mitt liv efter dessa sex saker, om det vore så lätt.

Taggad #, #, #, #

Postad i Hawaii

Pics & Music

Uppgift 1: berätta om filmen

Jag köpte ”It Might Get Loud” från iTunes för ett tag sedan, och såg den först ikväll. Det är kort sagt en musikdokumentär om gitarrens historia och magi (låter mycket tristare än vad det är). Medverkande är Jimmy Page (Led Zeppelin), The Edge (U2) och Jack White (The White Stripes). Tre olika stilar jammar, diskuterar och berättar om just deras historia och hur de förälskade sig i gitarren som instrument. Grymt intressant. Ljudet är helt underbart: riffen, låtarna och effekterna. Varje gitarrist och musikintresserad bör se filmen. Det är en sådan film som gör att man vill skita i allt och bli gudomlig rockstjärna. Just så.

Soundtracket är awesome, och jag upptäckte lite ny musik. Bland annat smått fantastiska ”The Weight” och ”White Summer”. Fler finns längst ner i min Spotify-lista.

Uppgift 2: nya bilder

Fläskade upp fler bilder från min iPhone. Finns på Facebook och Flickr. Jag börjar bli bättre på ukulele nu också. Småspelar ”The Godfather”-temat, och den klassiska ukulele-låten ”Somewhere Over The Rainbow”. Det är svårt att lira som på vanlig gitarr, eftersom det (uppenbart) är fyra strängar, samt en helt annorlunda stämning på dem.

Boken är ”Hammer Of The Gods” – en biografi över Led Zeppelin. Ganska bra, översiktlig, men tog slut för snabbt, höhö. Stod mycket crazy i den, och jag tvivlar på att allt är 100% sant. Författaren verkar ha utgått från en enda källa i många fall, vilket aldrig är smart. Men det var bra underhållning. Nästa bok är ”Confessions Of A Vampire” av Anne Rice.

Taggad #, #, #, #, #, #

Postad i Film/Serier, Hawaii

« Äldre inlägg